Venlafaxin
Jag började äta venlafaxin när jag var 18 år..
Biverkningarna jag fick av medicinen var att jag hallucinerade, jag såg ansikten. Tyckte det var väldigt obehagligt, kommer ihåg när jag vaknade en morgon och skulle gå på toaletten, badrummet är ganska stort och långt. När jag tände lyset inne på toaletten så såg jag ett ansikte längst bort på andra sidan av rummet, jag flög bakåt i ren panik och började gråta. Det var första gången jag började hallucinera. Jag var hemma 6 månader ifrån jobbet, jag kunde inte gå ut bland människor eller bland mina vänner. Det tog tid innan jag kunde börja jobba igen, men tog små steg. Jag bodde fortfarande hemma då och behövde inte tänka på ekonomin m.m.
När jag kunde börja jobba 75% så skaffade jag en egen lägenhet och tvingade mig att gå till jobbet för att kunna betala räkningar så började jag sakta må bra igen. Jag grät på jobbet och mådde skit men jag visste att jag måste göra det här för att kunna leva. Det var 2 jobbiga år innan jag kunde må bra igen.
När jag fyllde 20 år så skaffade jag körkort och bil, men då kom ångesten tillbaka.
Jag skulle ta bilen till en klädbutik och blev stående vid ett rödljus, då kom paniken jag började hyperventilera, svettas och fick domningar. Jag tappade medvetandet. När jag fick tillbaka medvetandet så hade jag kört in på en bensinmack med bilen. Kommer än idag inte ihåg hur jag körde dit allt är helt svart.
Efter det så höjde jag venlafaxinen och fick vidbehov(vb) medicin.
Jag fick börja gå hos psykolog (fick olika psykologer varje gång) och kognitiv beteendeterapi (kbt).
Kbtn fick mig att kunna gå ut bland folk och förstå att ångest inte är farlig, det värsta som kan hända är att man svimmar.
Jag fick ångest/panik ibland fbörjade höja medicinen lite då och då enligt läkarens ordinationer, eftersom jag fortfarande hade panikångest..
2015 träffade jag min nuvarande sambo och mitt liv var/är perfekt.
2016 bestämde vi oss för att åka utomlands men ångesten stoppade mig. Jag kom inte ombord på planet jag hade en sådan panik så jag satt inte ens en fot inne i planet. Jag åt då 300 mg venlafaxin.
Jag försökte att ignorera händelsen och tänkte att man får bakslag ibland, men ångesten och paniken började komma tätare och tätare.
Så 2017 bestämde jag mig för att kontakta läkaren och vela höja medicineringen. Men jag åt då redan en hög dos och bestämde oss för att testa en annan medicin.